Uncategorized

Jag vet inte vad jag ska skriva här. Livet vänds upp och ner och jag har blivit så himla sviken och kränkt på så många olika sätt på sistone. Faller bara ihop i en hög och känner att jag aldrig mer kommer resa på mig. Så känns det nu. Jag är så himla ledsen, och jag hoppas aldrig jag behöver vara såhär ledsen igen. Det finns inget mer oss, och det är sorgligt men för det allra bästa.

15 svar till “

  1. Fredrika skriver:

    Usch vad hemskt :(. Det finns ju ingen värre känsla, tur är att den går över i sinom tid (så himla tjatigt att säga såhär men det är ju helt sant). Kram, hoppas du mår bättre snart!!

    1. Viola Bergström skriver:

      Tack fina du <3

  2. Maria skriver:

    Jag hejar på dig!!! Som min söta pappa sa en gång när jag var ledsen å så: finns det en så finns det flera! (Efter maggio liksom 🙂

    1. Viola Bergström skriver:

      Åh vad fint <3

  3. Alderbro skriver:

    Som krunis så fint säger ”askan är det bästa jorden”. Jag måste säga en sak, utan att låta som en superstalker. Men du och jag skulle verkligen verkligen kunna bli vänner. Vi känns väldigt väldigt lika.

    1. Viola Bergström skriver:

      <3<3<3<3

  4. Alice skriver:

    Förstår precis känslan, har varit med om samma sak. Förra förra sommaren blev jag sådär galet förälskad i en kille vi träffades på trädgården, vi hängde hela hösten men vi båda visste att han skulle ut på en resa och upptäcka världen. Jag tänkte på honom hela tiden, räknade dagarna tills han skulle komma hem och det gjorde han ju såklart men det blev aldrig som innan han åkte, han var så annorlunda på ett dåligt sätt ville inte ha ett förhållande men ändå ses. Innan resan var han världens mjukaste och finaste människa. Det gjorde så ont! Nu har vi inte hörts på flera månader, för varje dag som går tänker jag mindre och mindre på honom och inser att det är hans förlust. Och så kommer du också känna tids nog! Det blir bättre! Kram

    1. Viola Bergström skriver:

      <3<3<3

  5. Jasmine skriver:

    En liten text från i somras: http://nouw.com/khalkhali/i-mina-anteckningar-21542617

    Hoppas allt känns bättre för dig snart.

    1. Viola Bergström skriver:

      <3<3

  6. Ida skriver:

    Vi flyttade till London ihop. Köpte lägenhet tillsammans. Renoverade. Började plugga. Sen gjorde han slut, bara sådär. Så fort det blev lite jobbigt. Det har gått lite mer än två månader nu, jag kan skratta, äta och gå till skolan. Men det känns som att någon har rivit upp all mina trygghet och alla mina rötter, och att man sedan ska försöka plantera om dem själv? Utan att veta var, när och hur? Utan att förstå. Men man klarar en dag åt gången, man ska nog bara försöka att inte tänka längre än så. Om du kommer till London, vill jag gärna bjuda på en öl!
    PS. His loss, seriöst.

    1. Viola Bergström skriver:

      Fy vad mitt hjärta gör ont att läsa detta. Så mycket heartbreak överallt. Jag tänker på framtida Viola, vad skulle hon ge för råd till denna yngre version? För att må bättre? Stay strong. His loss back at ya.

      Klart jag ska till London, klart vi ska dricka öl.

      Kram!

  7. - skriver:

    Han var min första kärlek. Han var den som fick mig varm och bubblig av lycka. En dag ville han inte mer. Jag grät. Han grät. Jag tänker på honom varje dag. Jag är rädd. Tack för att du delar med dig. Det gör lite mindre ont att veta att man inte är ensam.

    1. Viola Bergström skriver:

      Det finns så mycket mer du än i du och han. Se möjligheterna, gråt och sörj. Sen lev och drick vin på barer i Paris, och träffa nya män som ger dig värme och får dig bubbla av lycka. Det går, jag lovar. Det måste vi tro på allihop. <3 Kram

  8. Lisa skriver:

    Vill bara säga att även om det inte känns så nu så kommer det att bli bättre. Till och med bra. Till och med bäst. Men det får ta sin tid. Glöm dock inte bort hur underbar och cool du är, det vet jag trots att jag inte känner dig. Sånt ser och vet man bara liksom. Ta hand om dig. Massa kramar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.